Mjau
Men jag tolkar inte in för mycket i det, han är nog ganska lättimponerad.
Nåja, köttfärssåsen blev bra i alla fall.
Förresten, Jessica och Karin, ni tog inte tillbaka er mangoglass va?
Slow Cheetah
Jag var också duktig och gjorde universum en tjänst genom att avråda mamma från att ha jeansjacka på sig på kortet. Jeansjacka! Ursäkta alla som brukar ha det men enligt mig så är det väldigt white trash. Det ser fult ut helt enkelt. Srskilt om man har jeanskjol till (som mamma också nästan hade, men jag sa åt henne att ta byxor istället, hon skulle inte klara sig utan mig).
Fotografen var kul, och han var bra på att arrangera bilder också. Det blev faktiskt jättefina foton, även om jag ser retarderad ut när jag ler.
STORT irritationsmoment dock: Små kusiner. Eller, dom små kusinerna (Gabi och Fabian) är faktiskt inte jobbiga, dom är mest söta och tysta (som barn ska vara!). Det är mellankusinerna som är problemet. Springa omkring, sitta på skar, ta på allt. Sen hittade dom den roliga saken vid dörren som låter "pling" när man går förbi den, och då ska de naturligtvis leka med den. De försökte hoppa över sensorn så att det inte skulle låta, men eftersom de är små och fail så misslyckades de ganska ofta. Denna lek resulterar i att det låter "BAM" och "pling" hela tiden, vilket man inte direkt behöver vara hjärnkirurg för att man ska förstå att det är jobbigt. SUCK.
Snart kommer Jessican och Karinen!
Jag är inte en sim, du kan inte bestämma vad jag ska ha på mig
Vilket betyder att mamma vill ha ALLT under kontroll, och att allt ska göras NU.
Fotograferingen äger rum kl 4. Strax innan kl 2 börjar mamma tjata om att jag ska bestämma mig för vad jag ska ha på mig. Jag sitter vid datorn just då och skulle bara kolla de sista uppdaterade bilderna, vilket tar tre minuter högst när man får vara ifred från tjatande föräldrar. Men nej, det har vi ju verkligen inte tid med! Det får jag göra SEN. För det är ju verkligen SÅ AKUT att välja tröja (jag bestämmer mig snabbt, så att bestämma vilken tröja jag ska ha tar inte ens två minuter), för om inte jag har bestämt mig så kan ju inte hon planera vad alla andra ska ha på sig!
Jo visst, det är ju verkligen meningen att vi ska matcha varandra. Leka familjen blå. Det är ju SÅ SNYGGT. (Jag klargör hur löjligt jag tycker att detta skulle se ut, så om resten av familjen går färg i färg så byter jag tröja.) Dessutom är det nio personer till som ska vara med, och dessa har vi inte färgkoordinerat oss med, så hur än lilla mamma kämpar så blir vi inte helt homogena. Haha!
TRÅKIGT
Tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt TRÅKIGT!
Någon som missat att jag har tråkigt?
Nähä?
Någon som har lust att hitta på något? (vad som helst som drar ut mig från det här huset, eller i alla fall tristessen)
Blixt och dunder!
Efter att ha läst det här så förstår ni att dagens väder har varit tillfredställande för mig. Fast bäst var det ändå förra sommaren, när jag och några andra från kvartersteatern var i Ungen, Balatonboglar tror jag att stället hette. Det hade varit helt otroligt varmt hela tiden vi var där, stekhett och solsken, men så en kväll blåste det in en kväll blåste det in en storm som från ingenstans. Den kom verkligen otroligt snabbt, dagen hade varit lika fin som alla andra och bara en halvtimme innan så var vädret jättebra. Vi hade spelat gatuteater i en annan stad och hann precis sätta oss i bussen innan ovädret började. Plötsligt lysta blixtar upp himlen, åskan mullrade dovt omkring oss, och träden fäktade vilt i vinden.
Jag kommer ihåg att jag var lite rädd, men mest av allt uppspelt, nästan på gränsen till att skratta hysteriskt åt hela situationen. Vi sprang upp för trapporna till det trygga ljuset i det youth hostel som var vårt hem under resan, kom in med blöta skor och kläder, gick upp för lite fler tarppor till rummet på tredje våningen (vars fönster stod öppet för att släppa in luft, vilket nu hade resulterat i att det släppt in ganska mycket vatten) och kröp ner i våra ganska obekväma sängar.
Nästa dag var det lika varmt igen.
Jag lyssnar på Especially In Michigan, men den är inte med här
1. I don't quite know
How to say
How I feel
Those three words
Are said too much
They're not enough
If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?
2. I wanna love you and treat you right
I wanna love you every day and every night
We'll be together with a roof right over our heads
We'll share the shelter of my single bed
We'll share the same room, yeah! - for Jah provide the bread
3. I've been spending way too long checking my tongue in the mirror
And bending over backwards just to try to see it clearer
My breath fogged up the glass
And so I drew a new face and laughed
4. I'm breaking my own rules
Becoming somone else
Well everybody says I oughtta get over myself
I'm thinking I can't move
If there isn't somewhere else
To go
5. Must have been a hundred miles
Any of a hundred styles
It's not about the smile you wear
But the way we make out
6. Kärleken är blind, kärleken är blind
Jag vill gärna se, jag vill gärna se
Någonting
7. But that was just a dream
Try, cry, why try?
That was just a dream
Just a dream, just a dream
Dream
8. The wild dogs cry out in the night
As they grow restless longing for some solitary company
I know that I must do what's right
As sure as Kilimanjaro rises like Olympus above the Serangetti
I seek to cure what's deep inside, frightened of this thing that I've become
9. We're so wonderfully wonderfully wonderfully
Wonderfully pretty
Oh you know that I'd do anything for you
We should have each other to tea huh?
We should have each other with cream
Then curl up by the fire
And sleep for awhile
It's the grooviest thing
It's the perfect dream
10. Well you're the real tough cookie with the long history
Of breaking little hearts, like the one in me
Before I put another notch in my lipstick case
You better make sure you put me in my place
Inpyrd
Grillkvällen igår var... ja, jag saknar ord lite smått. Väldigt trevlig får duga, trots att det inte räcker på långa vägar. Någonstans i blandningen av rök, marshmallows, musik, solnedgång och bra människor så uppstod ren skär eufori. Jag var helt enkelt så underbart, komplett lycklig. Är fortfarande skulle man väl kunna säga, fast mensvärk från helvetets djupaste hålor tar udden av glädjen. Jag som knappt brukar känna av den i vanliga fall, och nu har den bestämt sig för att komma igen med full styrka. Inte så najs, men vad gör man? Lika bra att göra det bästa av saken, se det som en ursäkt att äta choklad och vara allmänt lat.
Nu är visst min jacka tvättad också, säger mor. Den luktade väldigt mycket rök efter igår. Jag luktar väldigt mycket rök. Bör nog gå och duscha innan jag ska till Emma, annars kommer hon att avlida.
Den blomstertid nu kommer...
Japp, så hade man sommarlov också (fast som Matilda påpekade, "Det är ju inte sommarlov för än på måndag", men det ignorerar vi, jag har sommarlov NU!). Avslutningen var jättefin, rektorn höll ett bra tal där han jämförde skolan med en påse blandgodis. Mentors efteråt var också mysigt, man blev verkligen påmind om alla roliga saker som har hänt under året, och vilken jävla bra klass man går i egentligen. Tjiörlek!
Fast jag fuskade ju lite och firade in sommarlovet redan igår kväll. Efter Martins mottagning stack jag, Johanna och Matilda ner till ån, där det först mest liknade ett ganska tärt fjortisdisco, men någon gång vid tio, halv elva började det droppa in folk som man kände, och då blev det lite roligare. Träffade diverse klasskompisar (både nuvarande och före detta) och andra snällisar. Tack vare Johannas estetkontakter så fick vi sedan komma in på en innergård i centrala stan där det var estetfest. Jag tror att treorna sjönd igenom i princip alla körlåtar de någonsin haft genom sina tre år. Och det lät jävligt bra också (särskilt med tanke på att de tagit studenten och alltså firat hela kvällen). Joel var rolig och pratade festivalminnen (eller rättare sagt, vad han inte mindes) och kammade sitt skägg med min kam. Tyvärr var vi tvungna att dra vid tolv för att ta sista bussen hem (kändes inte så party att gå hem i kylan mitt i natten, särskilt eftersom jag skulle upp vid åtta dan efter).
Men ikväll är det grillkväll, party! Får bara *peppar peppar ta i trä* hoppas att vädret inte blir alltför jävligt. För jag vill grilla marshmallows!
Ibland säger man potatismos men menar potatissallad x)
Nej, jag pratar inte om lågtryck och regn. Jag pratar om studenten.
När man kommer till skolan möts man av människor i små vita mössor och fina kläder. Fantastiskt sött. Man blir liksom lite glad av att se det, det känns somrigt i själen, även om det duggar. Och sen slås man av tanken att "Åh fan, det här kommer jag göra om två år!". Vad hände med första året i gymnasiet egentligen? Det gick liksom så snabbt *knäpper med fingrarna*
Det var väl inte så länge sen man var en liten sjua som inte hade en aning. Eller så var det eoner sedan. Eller både och?
Och nu står man här. Om två år är det jag som står där, fina kläder och vit mössa. Och sen då? Vad händer sen?
Ingen jävla aning.
Men vem säger att man måste ha sin väg utstakad för sig, millimeter efter millimeter?
Inte jag i alla fall.
But in time we all forgot and we all grew
Det mullrar
Jonathan var jättesnäll och kom upp till Skvadern när han hade hål. Gick upp för hela backen, stackars bitch. Men sen så fick han ju käka av Skvaderns goda skollunch, rostbiff och potatismos! Rostbiff kommer ju förresten från den tjocka kon, det har 118 100 upplyst oss om. Nu har vi matte, hurra! (Observera den uppenbara ironin.) Men jag ska gå och sällskapa mig med Matilda och Jessica nu, RAWR!
Karin, glöm inte att vi ska äta Nemo!
Knark!
Jag kommer få MVG i naturkunskap! Score!
När folk kallar mig pluggo brukar jag svara "Nej, jag gör bara samma saker som alla andra, fast bättre!". Det är nästan så att man dör av den överdrivna blygsamheten. Men man måste ju få bli lite stolt när läraren ber att få behålla hemprovet för att visa på exempel för framitda elever. Proudness, I has it.
Vi käkade på Hedbergska (som vanligt på måndagar, fas det blir nog inte så nästa måndag, har en känsla av att det inte lär vara så många där då) och flummade sedan runt på stan. Vi hann med att äta glass, leka namnleken (Eggbert är uppenbarligen ett namn), och besöka ungdomsmottagningen (Karin har nämligen AIDS, så det så!). Sen satte vi oss och fikade på pipeline, chokladboll och något skumt te som smakade choklad. Jag hittade en nästan full ölburk under vårt bord, lite konstigt kanske? Äh, säkert något punkardrägg som glömt den där xD
Felix
Det var så att lille Felix hade varit busig och smitit ut när Alexander (en liten grannpojke som brukar leka med Daniel ibland) skulle gå till skolan. Alexander hade lyckats få tag på honom, men visste inte vad han skulle göra, för dörren var låst så han kunde inte släppa in honom igen. Så han bar hem Felix till oss och lånade telefonen för att rådfråga sin far.
Väl hemma hos oss så sprang Felix runt och nosade på saker (vi hade stängt de flesta dörrarna på övervåningen så han hade bara hallen och köket att röra sig på, men det var spännande nog) ställde sig på pallar och spanade, och var helt enkelt allmänt jättegullig. Stort "Naaaw!". Till och med mamma (katthaterskan) tyckte att han var söt.
Tyvärr så var han bara till låns, Alexander skulle ta tillbaka honom sen. Men jag planerar att göra inbrott och snon honom när de sover. Nobody will suspect anything! Moahahahaha!
Som akvariefiskarna i Hitta Nemo
På slutet av lektionen så hade vi en debatt mellan de olika grupperna. Det gick däremot strålande, jag vill gärna tro att jag är hyfsad på att argumentera för min sak. Kul är det i alla fall. Debatten slutade i princip med att ingen ville ha fossila bränslen och att vattenkraft, vindkraft, biobränslen och solenergi gaddade ihop sig mot kärnkraft, som Osiian försvarade för brinnande livet, inte för att han ville ha det, utan för att det var kul. Man blir ganska glad av att se att klassen visar ett ganska stort engagemang för frågan, och att de flesta är insatta och har vettiga åsikter. Glad jak säger bröööl på det.
Och ikväll har jag ett segt 3-4 timmars möte att se fram emot. Tjoho!
Svar till Linnea: Ja, man kan nog påstå att denne Jonathan är någon slags pojkvän :)
What a wonderful world
Okej, föreställningsanalysen är väl inte så snäll, den är mest bara dryg.
Men fotbollsgrejset var snällt, om än väldigt varmt. Fast på grund av pilotbrillor så är numera min näsa röd, men inte huden bredvid den. Men har jag glasögon så syns det inte, moahaha! Nobody will see my freakyness!
Promenaden till Hedbergska var också snäll, om än väldigt varm. Mötte Emil på vägen, om någon tycker det är intressant fakta (senare såg vi honom på 609:an också. Han ville inte krama Stefan) och sen mötte jag Johanna på Hedbergska. Fail att jag inte kände igen henne för än hon var typ precis bredvid mig, men det var väl för att jag var så upptagen med att se cool ut i mina solglassögon.
Sen tog jag lilla flickan Jonathan under armen och käkade glass på Kebab City. Han är en sådan där som Vanilj-Jordgubb-Blåbär-ätare, som inte orkar hela glassen för att han åt mycket till lunch. Sen är han ju fruktansvärt söt också.
Vi joinades av en röd fröken och gick för att köpa fina presenter till två vänner. Presentinköpandet gick snabbt och bra (fast Fröken Röd vände sig bort och nynnade lite då och då xD) så vi eskorterade henne till en buss (som de små eskortflickorna vi är, hehe). Sen satte vi oss på en gräsmatta och stannade där resten av eftermiddagen.
Underbart helt enkelt.
Ska du smaka på kakan?
Trött och klad hest. Och jak som säger bröööl.
Värmebölja eller vadå?
Ifall någon inte har märkt det (t.ex. för att de sitter i en källare med sju incestbarn) så är det väldigt varmt här i Sundsvall idag. Vilket inte är så praktiskt när man har Ultimate Frisbee på skolan, vilket är en rolig sport egentligen, men när det är så här varmt så orkar jag seriöst ingenting. Om ens det.
Broder visar intresse för Gåsens HTML-bok. Vet inte hur det går för honom men han sitter och tittar i den ganska mycket i alla fall, och har han något av min intelligens så borde det vara a piece of cake ;P
Jessica har kommit på att man kan citera SHR i tid och otid. "Ska vi take what we need and leave the rest? höhöhö"
Whee, happiness loggade in ^^
Men snart måste jag räkna matte, buhu.
Och äta.
Kött.
Död muskelvävnad, mums.
