Uppsats färdig skriven och inlämnad!
Det blev 18 sidor totalt (Fast iofs var två sidor innehållsförteckning, så 16 sidor text). Herrejävlar. Men det kändes inte så långt när jag skrev det, konstigt nog. Aja, på tisdag ska vi i alla fall opponera varandras uppsatser, jag hade tur och fick en på 9 sidor som jag ska läsa igenom (stackars Anna fick min). Blir till att göra det på... lördag, eftersom jag inte hinner göra det nu (pga av att en viss pony kommer trilla in närsomhelst) och är upptagen på söndag.

Annars ganska soft dag på skolan, i och med att jag var klar behövde jag ju knappt göra någonting (bara maila iväg och skriva ut uppsatsen).

Nu trillade ponyn in!

Jag vill se Danko Jones på pipeline.
Men det är dyrt.
Men jag vill se.
Hoppas fribiljetten gäller då *håller tummarna*

NEEEEEEEEEEEEEEEJ!
Säsong 1 av Green Wing har ett kasst slut. Man kan inte sluta en säsong när tre av huvudpersonerna sitter i en bil som närsomhelst kan trillar över ett stup! Nej! Går inte!
Tur att det finns en säsong två dock. Jag resonerar så här: Om det finns en säsong två så måste allt ordna sig på något sätt. De kan inte leva i slutet av säsong ett, bara för att dör brutalt i första avsnittet av säsong två.

Som ett exempel har vi O.C, där marissa sjkuter Ryans brorsa (vahannuheter) i sista avsnittet av säsong två, och avsninntet slutar innan man får reda på om han dör eller inte. Men i första avsnittet på säsong tre så överlever han! Tada!

Alltså kommer de inte dö. De får inte.

DADUM!
Bilddagboken är ett enda stort idiotiskt attackmisstag just nu som jag inte tänker ödsla mer tid på att bli frustrerad av idag. Nä, nu går jag och läser lite ur Malcolm X-självbiografi (som inte är ett attackmisstag!).

REKLAM REKLAM

Jag och Maty har startat en ny blogg tillsammas. Den ska handla om attackmisstag i olika former.
AND IT SHALL BE FABULOUS!

Ni hittar den här.

Medborgarrättsrörelsen döööödar mig. Jag håller på och skriver en historisk bakgrund (som säkert ä ganska onödig, men min hjärna vill inte låta mig göra något annat för än jag har gjort den, men bajs). Drygt.

Dagens upptäckt: Om man rör på huvudet och kollar ut genom den halvgenomskinliga gardinen så ser man ganska tydligt vad som finns utanför, men om man sitter still ser man mest bara gardin. Optiska synvillor FTW!

Jag sitter här och är väldigt effektiv *host SARKASM host*. Jag har letat upp lite länkar att använde till min amazing historie/samhällskunskaps-uppsats om den afro-amerikanska medborgarrättsrörelsen. Faaabulous. Helst så skulle jag just nu åka hem och börja skriva på skiten (jag är en sån nörd!) men det kan jag inte. För jag har arbetsmiljögruppsmöte och det är lite bajs men det är risgrynsgröt till lunch så jag ser ljuset.

Ikväll ska vi till Karinen, jajamensan, mycket roligt ja! Klad jak säger BRÖÖL. Det blir kul, det var längesen vi gjorde något sånt, i alla fall hemma hos Karin. Jag gillar hemma hos Karin, det är som mysigt där. Dom har en orange matta, hehe *tänker på saker som har hänt på mattan*

Sen kan vi roa oss med något vi inte gjort på länge:

Linn-status:

Sinnesstämning: Glad, lite lätt rastlös men glad.
Favoritlåt just nu: Vi säger väl Closer med Kings of Leon, den är mysig
Bandet/Artisten för stunden: Arctic Monkeys är fortfarande nom nom.
Ser just nu fram emot: Filmkväll hos Fröken Röd ikväll.
Sparar till/Vill ha: Sparar MYCKET till Manchester/Sheffield-resa med King Motoldo.
CD-skivor som ligger och skräpar framför dataskärmen: Sitter på skolan, och där är folk inte lika skräpiga som mig.
Spelar just nu: Inget just nu, har inte tid med sånt för allt annat x)
Lyssnar på exakt just nu: Jessica som mumlar något om Vietnamkriget.

Bra just nu:
- Filmkväll ikväll!
- Att vi fick förlängd tid på uppsatsen (annars skulle jag DÖ ganska mycket)
- My Little Pony ^^
- Att vi faktiskt sa vad vi tyckte på teatern igår. Det kändes bra att få ur sig alla sina tankar om manuset, och att vi ska jobba fram en lösning.
- Att jag har kommit fram till att jag nog kan vara rätt modig ändå.

Dåligt just nu:
- Trots att vi fick förlängd tid på uppsatsen måste vi fortfarande göra den.
- Att mitt möte inte är för än klockan tolv och att jag därför måste stanna på skolan ända tills dess istället för att gå hem och göra någon nytta.

Min vänstra arm gör ont.
Det känns som jag tycker att det borde kännas när man har musarm.
Fast det har jag inte, för jag är högerhänt.

Aj, slå inte på mig med sladden Matilda!!!! Ja det är en hint!
Nu slutade hon.
Jessica skrattar över Micke Nylén, vem det nu är. Jessica och Matilda tittar i skolkatalogen. Och det finns tydligen plats att skriva ut skiten. Öäöäöööäöö.... där är Bella. Var är Bella? Där är Bella. Jag känner igen henne. Varför skulle det vara Calle Tormyr?

Dom ser inte glada ut. Men dom är ju naturare, haha.

Äcklet som gick i scouterna med Matilda och Jocke ser lite äcklig ut. Och OP är försvunna!

Du måste köpa dig en tyrolerhatt
Bara därför att
Locka fram ett skratt
Du måste köpa dig en tyrolerhatt
För att få det lite glatt inatt

Mjau? Jag är irriterande och flummig. Och snart har ES1 lunchteater. Men det är patetiskt när man börjar om gymnasiet och då väljer barn och fritid.

Jag har...

... läst två och ett halvt kapitel i Frihet - När?
... räknat massa jobbiga andragradsfunktioner
... sett på Hancock
... sett klart på säsong två av Skins
... typ bölat ögonen ur mig och dött lite grann på grund av punkten ovan

Fortsättning på föregående inlägg...

Det andra förbandet, Machinehead, var något bättre. Eller i alla fall mindre gay. Sångaren hade dessutom lärt sig ett nytt ord, "Skål!" (det viktigaste ordet i svenska språket!) som han använde så fort han fick tillfälle. Bandet verkade ha en förkärlek för att kasta ut sina halvfulla vattenflaskor i publiken, och sångaren kastade ut ett halvfullt ölglas (som vi senare fick reda på att Joche hade fått i huvudet).

Under Children of Bodom och Machinehead så hade jag, Karin och William stått på följande sätt: Karin vid kravallstaketet, jag med mina armar runt henne hållandes hårt i staketet, och Wille bakom som försökte blockera mosh-piten bäst han kunde, stackarn. Det gick ganska bra fram tills att vi tappade greppet om kravallstaketet. Efter det gick det utför, som man brukar säga. Men innan Slipknot körde igång så fick vi även ett par "nya vänner". Det hela började med att en man kom fram och påpekade roat att Karin hade samma hårfärg som tjejen bredvid ("Ni har två likadana här!") och sedan undrade varför Wille och jag inte hade rött hår vi också.

Ungefärlig återgivning av konversationen:

Mannen - Är ni kompisar? Men varför har inte du rött hår då?
Wille - Ja, det är lite svårt att färga dreads.
Mannen - Äh, det är bara att kladda lite! Durå, tillhör du också sällskapet? Varför har inte du rött hår?
Jag - Jag gillar min naturliga hårfärg.
Mannen - What, sorry, I don't understand svenska!

Vi fick höra många saker, som till exempel hur gammal jag borde vara (27, uppenbarligen), bensaxar (som alla tjejer får lära sig i skolan, jajamensan) och annat. Lite speshul, men ganska kul.

Sen var det Slipknot! Och det var bra! Jättebra! Sjukt häftigt både ljudmässigt och visuellt, och de var snälla och körde massa gamla låtar och bara några få från senaste skivan (som inte är dålig, men som däremot är sjukt mycket tråkigare än de tidigare). That, we likes.

Nog om konserten, det går ändå inte att fatta hur sjukt det var om man inte var där, så jag ska inte ödsla mer text på det. Efter konserten var vi minst sagt svettiga (for obvious reasons), blöta (dels av svett, dels av vattnet som man fick från vakterna), glada, men framförallt väldigt törstiga. Men Donken hade stängt, 7-11 är bara öppet mellan just de tiderna (och klockan var numera runt tolv), så det var bara att börja promenaden mot lägenheten. Men då, som en uppenbarelse, vi vi syn på den nattöppna kebaberian. Den fantan (smygreklam!!!) som jag köpte där var nog det näst godaste jag någonsin druckit. Jag älskar dig, o nattöppna kebabhak!

Nästa dag orkar jag inte redogöra för. Den involverade lite städande, ätande, väntande och massa promenerande. Sen åkte vi hem. Sen var vi hemma. Slut!

Well, en sammanfattning av helgen (just ja, det var ingen helg fast det kändes så) onsdagen och torsdagen vore på sin plats.

Onsdag 10.11 Tåget avgår från stationen. Tack och lov så sitter vi på det. Jag läste en jävla massa (i Den Svarta Revolutionen, duktig Linn pluggar) och snackade lite shiet med Karin och William, som sig bör. Clara och Joche kom också och hälsade på en stund. Efter tre och en halv timme var vi framme i huvfudstaden. Vi velar ett tag mellan att gå och att ta tunnelbanan. Enligt Williams kusin var det ganska långt, men vi bestämde oss för att vara snåla och norrländska och gå bort tll Södertorn, där vi skulle inkvarteras. Det var inte lå långt, kanske två-tre km, men Stockholmare har en skev uppfattning om vad som är gångavstånd och inte. Eller så är det vi som har det.

Efter kanske en halvtimmes promenad eller lite mer var vi framme vid Södertorn, där vi fick nycklar och kort till lägenheten. Lägenheten låg i byggnaden precis bredvid Söderhallarna, så det var lite läskigt att tänka på hur mycket den platsen var värd. Vi pustade ut ett tag, och gav oss sedan iväg för att hitta Jennifer. Hur svårt kan det egentligen vara för två personer som befinner sig vid medborgarplatsen att hitta varandra. Mycket svårt, tydligen. Till slut, efter diverse hoppande och miljöbeskrivningar som ingen förstod något av, så träffades vi i alla fall. Vi begav oss tillbaka till lägenheten, chillade en stund, packade ur väskor och jackor inför konserten, och gav oss iväg. Käkade på Burger King innan, bara för att det var billigt och nära. Sen gick (vi fick återigen höra "Det är ganska långt, ni kanske ska ta tunnelbanan") vi bort mot Hovet. Det är skitlätt att hitta dit, bara att gå till Globen så ligger det alldeles bredvid.

Väl framme där så köade vi, träffade Karins kompis Alice, köade lite till, gick på toa på en resebyrå, och köade lite mera. Köandet var drygt men gav resultat i form av platser vid kravallstaketet, dock intedet första men i alla fall det andra. Väl inne på Hovet väntade vi ganska länge till, sen satte första förbandet, Children of Bodom, igång. De var tråkiga, plus att Alexi Laiho är väldigt gay på ett sätt som definitivt inte är okej!

Nu måste jag gå till skolan, men fortsättning följer senare...