Nu har mamma hjälpt mig att tona håret. Skillnad hittils: Nästintill ingenting. Men håret är fortfarande blött så man vet inte hur det blir föränn det torkat. Det gick hyfsat bra den här gången (i vanliga fall brukar hon vara på tok för hårdhänt) förutom när vi skulle skölja ur toningen. Jag tycker det är ganska obehagligt att bli sprutad en massa vatten i ansiktet (mamma siktar dåligt) och det blir inte bättre av att hon ska hålla på och peta och dra i håret. Man kan ju tycka att mamma, som faktiskt har haft långt hår även om det var längesen, borde förstå att man inte bara kan slita och dra hur som helst, men icke. Det är lite roligt, när jag var liten så vägrade jag låta mamma röra mig med en kam, det var pappa som fick kamma mig. Han var bättre på det, trots att han aldrig haft särskilt långt hår.