Jessica vill inte ta upp högen
Jag så¨g ett program om genus och feminism häromdagen. Jag minns inte vad det hette, men det gick på kunskapskanalen. Jag hann inte se hela, vilket var synd eftersom det jag såg var mycket intressant.
Först var det en film från en debatt eller diskussion av något slag från 70-talet, och sedan en diskussion med bland annat Gudrun Schyman. Men något jag tyckte var lite konstigt var att män tog så stor plats i programmen. Visserligen män som var vänligt inställda till kvinnorörelsen, men ändå, män. Det som störde mig var inte deras närvaro i sig, utan platsen som de tog. Oproportionerligt stor plats i förhållande till hur mycket de deltagande kvinnorna fick.
Men det är väl ett manligt mönster antar jag. Har man vuxit upp i ett samhälle där det är ens självklara rätt att ta den plats man vill ha så reflekterar man kanske inte över vad ens handlingar får för konsekvenser. När en man dominerar en diskussion om kvinnorörelsen så tas ju fokus bort från kvinnorna, som är de som det i själva verket handlar om.
Kan män vara feminister?
Ja, jag anser att de kan det, men att det är en delikat balansgång. Som man och feminist bör man passa sig noga för att ta alltför mycket plats (såsom män ofta gör, medvetet eller inte), för all plats som män tar inom kvinnorörelsen tar de från kvinnorna själva. Man kan ju jämföra det hela med den afro-amerikanska medborgarrättsrörelsen, där vissa medborgarrättsorganisationer engagerade väldigt många vita. Men då återuppstod ju samma problem, om en vit var ordförande i en medborgarrättsorganisation så var det återigen svarta som var underordnade vita.
Jag tror att i alla former av befrielserörelser är det viktigt för det förtryckta att rörelsen är deras egen. Att det för en gångs skull är de som har makten. Och därför är jag lite tveksam till män inom kvinnorättsrörelsen. Visst, att de stödjer kvinnorättsrörelsen är ju toppen, men jag tycker inte att de ska driva den, det ska kvinnorna själva göra. Jag tycker inte att män ska ha ledande positioner inom kvinnorättsrörelsens organisationer, jag är faktiskt tveksam om jag tycker att de ska vara med alls.
Kvinnor och män måste arbeta tillsammans för jämställdhet, men kvinnorna måste styra sina egna organisationer. Annars är vi bara tillbaka i det gamla könsmönstret igen. De män som faktiskt vill göra något för kvinnors rättigheter borde förstå det och istället arbeta från sina egna plattformar, och inte försöka ta en kvinnas plats.
Jag tycker att det är bra med feminister oavsett om det är män eller kvinnor. Syns män mycket så kanske de inspirerar andra män till att inte vara såna jävla svin (även om kvinnor egentligen skulle kunna inspirera till det också). Könsuppdelningen blir ju tydlig om män inte får synas lika tydligt som kvinnor inom jämställdhetsrörelsen (eller vad man ska kalla det).
Egentligen ska man låta de som brinner mest och talar bäst för ämnet synas, för det är de som sätter idéerna i folks huvuden.