I vanliga fall innehåller min blogg mest konstiga citat och emotionellt dravel (se förra inlägget), men så är inte fallet idag. Nu ska jag ta och visa min seriösa sida, för en gångs skull.

Jag kollade på ett väldigt intressant TV-program igår, Genusmaskineriet, på Kunskapskanalen. Som ni förstår så handlar det om jämlikhet. För trots att Sverige är ett av världens mest jämställda länder, så finns det mycket att göra. Och förresten, varför bara snacka om Sverige, ute i resten av världen finns det ännu mer att göra! Det är så jag blir förbannad bara av att tänka på det. Visste ni att kvinnor tjänar 10% av all lön i världen, och äger 1% av all egendom? Det är illa!

Ett område där mycket behöver förändras är arbetsmarknaden. Det finns ju redan lagar mot diskriminering av kvinnor (och detta gäller ju inte bara kvinnor, även diskrimineringen mot invandrare och HBT-personer måste upphöra), men det behöver kontrolleras bättre, för som det är nu så sker det ändå, och ingen bryr sig. Straffen för diskriminering behöver skärpas, så att det blir kännbart för arbetsgivaren. Diskriminering ska inte vara lönsamt. Föräldraförsäkringen och barnledighet behöver också delas 50/50 enligt lagstiftning. Svepskälet att "det ska alla familjer få bestämma själva hemma vid köksbordet" är bara ett sätt att försöka hålla fast kvinnan en en förlegad roll som husmor.

Men den största biten i pusslet är att förändra attityden i samhället. Att tjejer och killar måste bete sig på olika sätt, gilla olika saker, klä sig på rätt sätt, för det är det "naturliga". Och grunden till allt detta läggs på samma plats:
Barndomen.
Hela vår barndom är en enda indoktrinering i "rätt" och "fel" beteende. Det finns egentligen knappt någon skillnad mellan pojkar och flickor innan puberteten, så varför ska de behandlas annorlunda? Små pojkar lär sig att killar ska klä sig i tuffa kläder, leka med bilar, vara sportiga och atletiska på alla sätt, våga ta för sig, och prata högt. Små flickor lär sig att tjejer ska leka med dockor och gosedjur, klä sig i söta kläder, leka mamma-pappa-barn, dansa balett och rida, sitta och rita, vara snälla och fina, och inte ta för mycket plats.

Överallt möts barnen av dessa ideal, från föräldrar, dagis, TV-program, leksaksaffärer, etc.
Det måste bort, nu!

Alla dessa uppdelningar är helt meningslösa. Som t.ex. barnavdelningen på klädaffären, vad fyller det egentligen för funktion att den är uppdelad i pojke/flicka? Innan puberteten finns det knappt några kroppsliga skillnader, så det enda uppdelningen gör är att cementera könsrollerna, och lära barnen att "så här ska du se ut, för du är pojke/flicka!". Sen när är vårt kön det väsentliga för vem vi är och hur vi vill vara?

Det är klart, att rent biologiskt sett finns det skillnader mellan kvinnor och män. Men det finns ingen biologisk grund till att killar ska leka med bilar, eller att tjejer ska få lägre lön. Och det är dessa falska roller som vi behöver frigöra oss ifrån, för att skapa ett jämlikt samhälle.