Jag mår... jag vet inte. Konstigt. Och så lyssnar jag på Shape Of My heart också (originalet med Sting, inte Sugababes fjortis-cover), vilket är en väldigt fin låt, men inte direkt ett uppåttjack.

Man kan låtsas hur mycket man vill att man inte bryr sig om vad andra tycker, men det gör man i alla fall, innerst inne. I alla fall jag. (Och så förlorade jag just.) En av de värsta sakerna är att inte veta, och att känna att man inte kan påverka. Att man aldrig får en chans. Att man blir dömd som oduglig redan från början. (Åh, nu blev det Summer of '69, det är en bli-glad-låt, bra för mig.)

Kärlekstörst. Närhetsbehov. Det är två saker som finns i mitt liv, fast inte stör mig nämnvärt, förutom ibland. Ibland, som är så himla ofta. (Och varför spelar last.fm bara sorgliga låtar nu? Jättefina sorgliga låtar dessutom, så man inte vill byta, även fast man borde.)

Du är så söt och snäll Karin. Och du är bra på att muntra upp mig.

Och nu blir jag distraherad av massa människor. Det är bra. Då gräver jag inte ner mig i mina egna tankar lika lätt. Johanna länkade till Second Hand Rumours myspace-sida. Dom gör riktigt mysig musik. http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=129229800 Jag hoppas att den där länken funkar nu, för jag vet verkligen inte hur man gör.

Jag har inget att förlora utom min värdighet (och vad fan använder jag den till nuförtiden?).
Satsa alltid till 100%, varför försöka mindre?