Känner mig väldigt uppåt just nu. Inte sådär hyperglad som man blir ibland, utan ganska diskret, stillsamt, positiv. Fridfull, nöjd, till och med lycklig. Trots att jag har ont i magen och ont i huvudet (och dessutom ovanför öronen nu när jag tänker på det, mina hörlurar är knäppa).

FÖRVIRRING!!!
(den ska omfamnas, inte förnekas)

Vad skulle jag göra utan Jessica?
Hon är min stadiga punkt, för även fast hon inte fattar hur gräs kan växa upp ur asfalt, och att jag får damp på henne ibland (som när hon är kräsen med mackor, eller börjar snacka om jackor) så är hon för det mesta helt underbart söt och gosig, och hon finns där om jag vill älta saker. Och sen har vi så jävla kul tillsammans också ;D

Och ni andra är också underbara! *uppfylls av en enorm kärlek och börjar dansa runt och kasta blommor som värsta Di Leva-wannabeen*

En orgie, någon?