Linn sitter på skolan en timme innan hon egentligen börjar, och har tråkigt, men så går det när man är lat och får skjuts. Hon kollar FC: Inget nytt förutom på hälsopassen. Hon kollar sin helgon: Ett gästboksinlägg. Hon öppnar sin blogg och skriver ett meningslöst inlägg om sig själv i tredje person. Hon upptäcker att det inte är så mycket roligare än att bara skriva som vanligt så hon slutar.

Trött.
Pigg.
Glad.
Ledsen.
Rädd.
Självsäker.
Förvirrad?

Jag vet inte vad jag vill. Jag vet vad jag ska göra imorgon, men that's about it. Jag vet inte vad jag ska göra nästa helg, jag vet inte vad jag ska göra i sommar, jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. På ett sätt är det jobbigt, för det skulle vara himla bekvämt att leva i en inrutad vardag och inte behöva tänka själv (även om jag säkert vet att det bara skulle resultera i att allt till slut skulle vara tråkigt tråkigt tråkigt). Men på ett sätt är det bra att inte veta. Då finns det möjligheten till överraskningar, och även om de kan vara både bra och dåliga, så är det i alla fall något nytt.

Linn börjar skriva om sig själv i tredje person igen.
Vad ska hon egentligen göra i sommar? Hon tycker att det vore kul att åka iväg på Urkult, eller någon annan festival för den delen, men det verkar inte som att det är så många andra som får åka till Urkult, och får dom inte åka dit så drar Linn den logiska slutsatsen att de knappast får åka någon annanstans heller. Och man kan inte åka ensam, för då blir man ju just det, ensam, och hur kul är det? Ska hon gå på gatufesten i år igen? Näe, troligtvis inte, i så fall ska det va många band hon vill se, och hur stor är chansen för det? Dessutom är gatufesten en del av samma-gamla-vanliga-rutin, och Linn känner att hon gärna vill göra något nytt.

Det känns tärt att behöva vänta till nästa sommar innan man får göra allt det man egentligen vill göra den här sommaren. Jag vill ha roligt nu, inte sen, för om man skjuter upp allt så slutar det bara med att man aldrig gör det.