Det liggger något i luften.
Nej, jag pratar inte om lågtryck och regn. Jag pratar om studenten.

När man kommer till skolan möts man av människor i små vita mössor och fina kläder. Fantastiskt sött. Man blir liksom lite glad av att se det, det känns somrigt i själen, även om det duggar. Och sen slås man av tanken att "Åh fan, det här kommer jag göra om två år!". Vad hände med första året i gymnasiet egentligen? Det gick liksom så snabbt *knäpper med fingrarna*

Det var väl inte så länge sen man var en liten sjua som inte hade en aning. Eller så var det eoner sedan. Eller både och?
Och nu står man här. Om två år är det jag som står där, fina kläder och vit mössa. Och sen då? Vad händer sen?
Ingen jävla aning.
Men vem säger att man måste ha sin väg utstakad för sig, millimeter efter millimeter?
Inte jag i alla fall.

But in time we all forgot and we all grew