Jag är glad och stolt över mig själv (och inte på det allmänt glada och stolta sättet som jag brukar vara, utan den här gången har jag en anledning). Självutveckling FTW! Ni som vet vad jag pratar om fattar.

Jag sitter här och läser igenom en massa texter som jag skrev för nästan exakt ett år sen. Man skulle nog kunna påstå att historien upprepar sig, men den här gången är den förändrad. Och jag måste erkänna att jag gillar den nya versionen betydligt bättre. Det är kul att tänka på hur jag var för ungefär ett år sen. Eller rättare sagt, det är inte kul, det är egentligen smått deprimerande, fast det roliga i det är att se hur mycket jag har förändrats. Utvecklats. Till det bättre, tack och lov.

När jag läser igenom dom där texterna så kommer jag ihåg hur det var, och det var inte roligt. Det var inte direkt så att jag satt och skrev deprimerad poesi eller nåt, tvärtom, det är väldigt mycket självuppmuntrande saker (och nej, jag tänker inte publicera något av det jag skrev här, det är för mina ögon allena). Men jag kommer ihåg hur det kändes, hur jag mådde, och det var inte roligt. Det var snarare patetiskt.

I tid har det bara gått ett år, men i känslor har betydligt mer passerat.
Det gör mig till en klad hest.