Kära Bullen, är det normalt att vara rädd för ljudet av skoklackar som slår mot marken?
För det är jag, upptäckte jag idag. Jag kommer ut från teaffären och går mot busshållplatsen, bakom mig går någon (jag vet ännu inte könet på denna någon) med väldigt, väldigt högludda skor. Och av någon anledning så blir jag nervös och orolig, ökar på stegen, sneglar bakom mig. Det är en kvinna som går där, som uppenbarligen verkar lite stressad ftersom hon går ganska fort, trots sina höga klackar. Jag lugnar då ner mig, det är ju en kvinna. Inget farligt, inga monster, ingen man. För alla vet ju att det bara är män som kan råna och våldta.

Egentligen är det en jävligt irrationell rädsla att bli rånad och våldtagen klockan fem kvällen i centrala stan. Att något så simpelt som snabba fotsteg bakom dig kan göra dig så rädd, bara att rädslan finns där säger ju något i sig själv om vårt samhälle. Och (för att citera Sverker Olofsson), ska det vara på det här viset?