Well, en sammanfattning av helgen (just ja, det var ingen helg fast det kändes så) onsdagen och torsdagen vore på sin plats.

Onsdag 10.11 Tåget avgår från stationen. Tack och lov så sitter vi på det. Jag läste en jävla massa (i Den Svarta Revolutionen, duktig Linn pluggar) och snackade lite shiet med Karin och William, som sig bör. Clara och Joche kom också och hälsade på en stund. Efter tre och en halv timme var vi framme i huvfudstaden. Vi velar ett tag mellan att gå och att ta tunnelbanan. Enligt Williams kusin var det ganska långt, men vi bestämde oss för att vara snåla och norrländska och gå bort tll Södertorn, där vi skulle inkvarteras. Det var inte lå långt, kanske två-tre km, men Stockholmare har en skev uppfattning om vad som är gångavstånd och inte. Eller så är det vi som har det.

Efter kanske en halvtimmes promenad eller lite mer var vi framme vid Södertorn, där vi fick nycklar och kort till lägenheten. Lägenheten låg i byggnaden precis bredvid Söderhallarna, så det var lite läskigt att tänka på hur mycket den platsen var värd. Vi pustade ut ett tag, och gav oss sedan iväg för att hitta Jennifer. Hur svårt kan det egentligen vara för två personer som befinner sig vid medborgarplatsen att hitta varandra. Mycket svårt, tydligen. Till slut, efter diverse hoppande och miljöbeskrivningar som ingen förstod något av, så träffades vi i alla fall. Vi begav oss tillbaka till lägenheten, chillade en stund, packade ur väskor och jackor inför konserten, och gav oss iväg. Käkade på Burger King innan, bara för att det var billigt och nära. Sen gick (vi fick återigen höra "Det är ganska långt, ni kanske ska ta tunnelbanan") vi bort mot Hovet. Det är skitlätt att hitta dit, bara att gå till Globen så ligger det alldeles bredvid.

Väl framme där så köade vi, träffade Karins kompis Alice, köade lite till, gick på toa på en resebyrå, och köade lite mera. Köandet var drygt men gav resultat i form av platser vid kravallstaketet, dock intedet första men i alla fall det andra. Väl inne på Hovet väntade vi ganska länge till, sen satte första förbandet, Children of Bodom, igång. De var tråkiga, plus att Alexi Laiho är väldigt gay på ett sätt som definitivt inte är okej!

Nu måste jag gå till skolan, men fortsättning följer senare...