Igår var det massa modiga ord och jag trodde seriöst att jag skulle kunna fixa det. Eller jag tänkte åtminstone pröva det, i en månad eller två, och om det då inte var värt det skulle jag sluta.

Inte nu. När man vaknar klockan fyra på natten, av ingen synbar anledning, och orsaken att man inte kan somna är det där jävla skitjobbet som man har prövat på, så är det kanske ett tecken på att det inte kommer att funka. Det känns inte bra att ligga där med en klump i magen och inte kunna sluta tänka på saker. Det här jobbet är inte gjort för mig. Även om jag skulle sälja lika mycket som man ska, så skulle jag antagligen ha ångest över i fall det skulle börja gå sämre, och om det gick sämre än det skulle... nej, fan.

Jag tänker inte gå med på det här. Jag tänker inte bli stressad och få ångest över pengar, som jag när jag tänker efter inte ens behöver. Jävla pengar. Visst, om det vore någon sorts grundlön invovlerad, men att man måste sälja för att tjäna är sjukt stressande. Sen har jag väl egentligen ingen lust att sitta i en källare (som visserligen är hyfsat fint inredd) och ringa folk för att sälja saker som (majoriteten av dem i alla fall) inte vill köpa. Det är inte värt det. Jag kan komma på tusen saker som jag hellre gör. Jag vill inte sitta här igen, fler nätter, och tänka på samma sak.

Jag tror jag ringer någon om det imorgon, och säger att jag inte kommer tillbaka.