Jessica skrek just, jättehögt. Ett tag trodde jag att hon hade blivit spetsad på en påle och döttt, men som tur var hade hon bara slagit tån i något. Eller ja, tur och tur, men hellre en blå tå än en påle genom överkroppen.

Idag hade jag en väldigt fin kjol på mig. Jag var glad hela morgonen just för att jag hade denna kjol (och såklart för alla andra sakers underbarhet). Men så efter vi gick ut från samlingen så upptäckte jag att en klasskompis hade en precis likadan kjol. Detta grumlade min glädje något. I vanliga fall brukar jag inte bry mig så mycket om när folk råkar ha likadana kläder som mig (visserligen känner man sig lite mindre originell, men come on, hur originellt är det egentligen med en midjekjol från H&M?), men just idag så kändes det lite tärt, eftersom jag är så kär i den här kjolen. Baah.

I övrig tjiörleksväg så vill jag säga att Radiohead är müs. Gitarrbaserad pop/rock med inslag av melankoliskt piano och psykedeliska.. saker. Svårt att beskriva, men sweet utav bara den. Ni ber, jag skickar.

(Texten till i rubriken sagda låt)

Are you hungry?
Are you sick?
Are you begging for a break?
Are you sweet?
Are you fresh?
Are you strung up by the wrists? We want the young blood
Are you fracturing?
Are you torn at the seams?
Would you do anything?
Fleabitten, motheaten?

We suck young blood
We suck young blood

Won't let the creeping ivy
Won't let the nervous bury me
Our veins are thin
Our rivers poisoned

We want the sweet meat
We want the young blood